En liten anekdot förra helgen bevisar återigen hur olämplig jag är att ha runt barn. Oturligt nog hade det att göra med det enda barnet jag finner lite underhållande. På arsenalen i söndags hamnade jag i sällskap med lilla Alvin. Jag hade inte värst mycket energi över och var extremt illamående efter helgens bravader. Så jag såg min chans när det dök upp en bänk och en tv. "Kom Alvin, nu ska vi titta på film" sa jag till Alvin som var lite mer pepp på livet än mig just då. Är man barn verkar man ju gilla allt som visas på en tv skärm så det passade ju perfekt. Lycklig över att få sitta ner en stund funderade jag inte så mycket på vad som skulle visas i filmen, som till synes verkade vara intervjuer med svenskar som slagits på Cypern. Det var inte riktigt så. Hipp som happ slängdes det in lite krigs scener också. Något som kanske inte var helt kul för mamma Ditte att förklara för lilla Alvin. Att han dessutom vägrade att gå därifrån och blev jätte ledsen var väl kanske inte heller så roligt. Nej, jag ska nog inte umgås med barn obevakat.