Jag har en liten defekt. Jag tycker nämligen, fast jag fyller 24 i år, att det är helt fantastiskt roligt att fylla år! Som ett litet barn har jag laddat hela veckan för den stundande fredagen. Kanske är det egoisten som bor i mig som bara älskar att ha en dag som bara ska handla om mig. John är i princip helt ointresserad av födelsedagar, vilket har ställt till det lite genom åren. Jag förväntar mig ungefär Stockholms symfoniorkester som står utanför sovrumsfönstret på morgonen och sjunger "ja må du leva!". Medan John blir glad om han får bacon till frukost som enda uppvakning på födelsedagen. Det bästa är också när man har skilda föräldrar och släkt lite här och där, vilket gör att detta fylla årande kan ta flera dagar att fira sig igenom. Inte mig emot! Denna gång har jag lyckats sprida ut aktiviteterna över tre dagar vilket jag är mycket nöjd över. Detta är något jag skäms lite för över att tycka, men fan vad kul det är att fylla år!