Såhär under "för-peppen" för medeltidsveckan har jag snöat in lite på frisyrer. Inte hjälper det att jag är lika insnöad på de underbara serien The Borgias där jag hittar massa inspiration. Visserligen utspelar den sig under renässansen, men å andra sidan är de flesta kläderna jag syr mer renässans inspirerade än medeltid också. Tyvärr vet jag ju redan nu att jag inte kommer orka återskapa någon av dessa frisyrer då jag snarare kommer att spendera förmiddagarna vecka 32 med att vara bakis. Nåja, här kommer i alla fall ett gäng inspirationsbilder.

Jag känner att jag vill skriva lite om resan till Auschwitz och Birkenau. Många frågar hur det var. Jag har ingen aning om vad jag ska svara varje gång. Kan man kalla något sådant "intressant" eller "spännande" eller "mäktigt". Nej, för det finns inget ord som passar in för att beskriva det. Det enda jag kan tänka mig om jag måste sätta ett ord är- overkligt. Folk frågar också om någon av oss grät. Jag tror knappt att någon kan gråta när man är där, för ingenting går att ta in. Det går inte att föreställa sig att detta är något som faktiskt har hänt. Vad som har pågått här. Att man en av sommarens soligaste dagar står på en liten gräsplätt med gröna träd i bakgrunden och guiden berättar att vi står just nu på askan av flera hundratusen människor. Män, kvinnor och barn. Att anledningen till att vi inte råkar snubbla över några benrester är för att allt som blev kvar efter ugnarna krossades för hand med en hammare. För att här skulle inte finnas några bevis. På Auschwitz och Birkenau dödades över en miljon människor- men här skulle inte finnas några bevis. Tack och lov finns det bevis.
Jag funderade mycket på innan besöket hur guiden skule vara. På vilket sätt han skulle berätta. Vår guide var fantastisk. Jag kan knappt beskriva på vilket sätt han berättade. Det var inte känslosamt och det var inte kallt. Han bara berättade. När vi var klara kände jag bara att det var precis så jag ville att han skulle vara. Alla som har möjligheten borde verkligen besöka Auschwitz och Birkenau. Det här är så fruktansvärt viktigt...

Trodde inte att jag skulle bli så imponerad av Polen och Krakow som jag faktiskt blev. Supertrevliga människor som var fantastiskt duktiga på engelska. Staden var dessutom fantastikt vacker. Det fanns i princip inga nya hus någonstans och nästan alla gamla hus var lite fallfärdiga. Otroligt charmigt.

Första dagen utforskade vi mest staden. Överallt fanns det små golfbilar med en guide man kunde åka för att se sig om i stan. Vi hoppade på en och åkte runt i judiska kvarteren (som vi också bodde i) samt gettot. Vår guide var en jätterolig ung och entusiastisk kille som tittade mer på oss än på vägen. Annars knallade vi mest runt och avslutade den trötta dagen (klev upp vid 03:00) med middag på en klassisk judisk restaurang. Om jag skulle bli jude kan jag säga att det inte vore för maten i alla fall! Mer roligt än gott skulle jag säga. John fick verkligen in en fullträff när han provade Gefilte fish. Kylskåpskall fiskfärs fylld i sitt eget skin och srverat i gele! Det låter väl mumsigt?
Dag två tog vi oss upp tidigt och åkte till saltgruva Wieliczka. Otroligt fascinerande tur på tre timmar som började med att knalla ned 54 vångingar för en liten trätrappa. På dessa tre timar hann man tydligen se strax under 1% av gruvan. I övrigt hann vi se Wawel castle och Auswitz-Birkenau (som får ett eget inlägg). Känner att inlägget redan blir långt så får bli en liten allmän samanfattning bara. En riktigt bra resa helt enkelt, men det bästa resesällskapet.

Jag vet inte än. Sedan mitt senaste inlägg i maj har jag lidit av en otrolig skrivkramp. Samtidigt som jag har haft mer än någonsin att skriva om. Jag har inte ens kunnat skriva saker till studions hemsida eller mail, något som annars brukar i princip hoppa ur fingrarna av sig själv. Så detta blir ett litet test. Ett test om jag är igång igen. Dock vet jag ju att jag åker till Gotland om någon vecka...och då kommer ju drinkar prioriteras mer är bloggen kan jag ju lugt säga!

(Skyller den blurriga bilden på vinet)

Riktigt lyckat kalas på cirkus igår! Sandra kom över innan med några vänner. Hjälpte henne och några av dom med lite sminkoch hår. Syster fick riktigt hårt sotade ögon och löshår med lockar. Skitsnyggt! Själv fick jag brottas lite med mitt hår efter att ha sovit med tvinnat hår och nålar, men till slut kom vi överens. Väl nere på cirkus blev det champagne och plateuer med lite smått och gott. Många bra tal (inklusive mitt eget...haha) och massa fina presenter. Sandra och Tim kan vara mycket nöjda med festen, precis som vi gäster var. Hoppas alla fick sig en skön välbehövlig sovmorgon idag. Själv gick jag upp och körde pappas bil till jobbet idag.

Idag är det kalas för lilla storasyster! Tänka sig alltså...30 bast. Tur att man har 6 år kvar! Fan så snygga vi var, jag var en riktig poser redan då.