Skit ska skit ha

 
Feeling like crap, så kanske borde börja blogga igen. För det är ju det folk vill läsa om. -Antingen hur påklistrat lyckliga och glamourösa folk är, eller totalt gotta sig i andras olycka. Mitt liv är långt ifrån glamouröst nu för tiden, så vi skippar det va?

Farväl älskade lilla häst

I morse kom jag hem från Gotland och åkte direkt till Enköping för att ta farväl av världens snällaste gotlandsruss som trampat vid min sida sen jag var 8 år. Att onda saker händer när jag är på semester är ingenting nytt. Liksaså var det med vår fina Nibbe och farmor Inga. Intrycken från en fantastisk vecka blandas med sorg och saknad över någon som försvinner bort på ett ögonblick. Den här lilla killen trodde vi hade 10 bra år till. Som vanligt frågar jag mig varför man inte lägger mer tid på det som betyder något på riktigt. Varför man tycker att man aldrig har tid fast man egentligen borde ha all tid i världen. Nej, kärlek till dig lilla häst hade jag så det räckte och blev över- det har jag fortfarande. Men min tid vet jag inte vad jag gör med. Hoppas du aldrig mer behöver ha ont.

Hej på en stund

Hej på ett tag bloggen!
Nu väntas en vecka med fylla, lite sömn och massor av medeltidskläder. Tack Cami för katt och paradvåningsvakt.

Skit korsett

 
 
Det här är läderkorsetten jag inte kunde motstå när vi var i Camden i juni. Skitsnygg men jag har absolut inget användningsområde för den. Nu ska jag väl dock ha den någon gång på medeltidsveckan fast jag egentligen avfärdar alla stempunk människor på medeltidsveckan. Fan. (Fickuret är självklart bortplockat)

Det förbannade rosa håret

Medeltidsveckan närmar sig med stormsteg likaså ångesten över mina färgade toppar. Som jag har kämpat för mina ceriserosa toppar. Först blev det gult, sen blev det blondt (som var det ursprungliga målet) sen blev det grönt, sen blev det panikfärgbombat ljusrosa och till sist den nuvarande perfekta ceriserosa färgen- allt detta under loppet av två veckor. MEN jag avskyr själv att se folk i FÖR spaced out hårfärger i kombo med medeltidskläder. Det sabbar liksom outfiten. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Kasta bort så mycket effort för en vecka på året?

Lösviktsvodka

 
Ett till litet inlägg om resan måste det bli. Glömde nästan den häftigaste butiken på hela resan och kanske ever: vodkabutiken! På en sidogata från stora torget (för övrigt europas största torg) kunde man hitta en pytteliten butiken. I butiken trängdes en gammal tant med hyllor upp till taket med uppradade damejeanner. Dessa var fyllda med hemmakryddad vodka man fick köpa på lösvikt! Men man kunde givetvis inte köpa förän man hade fått smaka. Tanten vankade runt bland hyllorna och räckte oss kopp efter kopp med olika roliga smaker. Damejeannerna var genomskinliga men fyllda med färglada vätskor fullproppade med tex. bär eller kryddor. Alla var så välkryddade att de slank ner som saft trotts den höga procenten och grimascherna ett glas vodka vanligtvis brukar medföra. Med oss hem fick vi valnötsvodka, bröllopsvodka, houng och svartpepparvodka samt orientaliska vodka. Synd att vi inte kan ha dessa etablissemang i Sverige.

Hårinspiration för vecka 32

Såhär under "för-peppen" för medeltidsveckan har jag snöat in lite på frisyrer. Inte hjälper det att jag är lika insnöad på de underbara serien The Borgias där jag hittar massa inspiration. Visserligen utspelar den sig under renässansen, men å andra sidan är de flesta kläderna jag syr mer renässans inspirerade än medeltid också. Tyvärr vet jag ju redan nu att jag inte kommer orka återskapa någon av dessa frisyrer då jag snarare kommer att spendera förmiddagarna vecka 32 med att vara bakis. Nåja, här kommer i alla fall ett gäng inspirationsbilder.

Auschwitz och Birkenau

Jag känner att jag vill skriva lite om resan till Auschwitz och Birkenau. Många frågar hur det var. Jag har ingen aning om vad jag ska svara varje gång. Kan man kalla något sådant "intressant" eller "spännande" eller "mäktigt". Nej, för det finns inget ord som passar in för att beskriva det. Det enda jag kan tänka mig om jag måste sätta ett ord är- overkligt. Folk frågar också om någon av oss grät. Jag tror knappt att någon kan gråta när man är där, för ingenting går att ta in. Det går inte att föreställa sig att detta är något som faktiskt har hänt. Vad som har pågått här. Att man en av sommarens soligaste dagar står på en liten gräsplätt med gröna träd i bakgrunden och guiden berättar att vi står just nu på askan av flera hundratusen människor. Män, kvinnor och barn. Att anledningen till att vi inte råkar snubbla över några benrester är för att allt som blev kvar efter ugnarna krossades för hand med en hammare. För att här skulle inte finnas några bevis. På Auschwitz och Birkenau dödades över en miljon människor- men här skulle inte finnas några bevis. Tack och lov finns det bevis.
Jag funderade mycket på innan besöket hur guiden skule vara. På vilket sätt han skulle berätta. Vår guide var fantastisk. Jag kan knappt beskriva på vilket sätt han berättade. Det var inte känslosamt och det var inte kallt. Han bara berättade. När vi var klara kände jag bara att det var precis så jag ville att han skulle vara. Alla som har möjligheten borde verkligen besöka Auschwitz och Birkenau. Det här är så fruktansvärt viktigt...

Krakow

Trodde inte att jag skulle bli så imponerad av Polen och Krakow som jag faktiskt blev. Supertrevliga människor som var fantastiskt duktiga på engelska. Staden var dessutom fantastikt vacker. Det fanns i princip inga nya hus någonstans och nästan alla gamla hus var lite fallfärdiga. Otroligt charmigt.
Första dagen utforskade vi mest staden. Överallt fanns det små golfbilar med en guide man kunde åka för att se sig om i stan. Vi hoppade på en och åkte runt i judiska kvarteren (som vi också bodde i) samt gettot. Vår guide var en jätterolig ung och entusiastisk kille som tittade mer på oss än på vägen. Annars knallade vi mest runt och avslutade den trötta dagen (klev upp vid 03:00) med middag på en klassisk judisk restaurang. Om jag skulle bli jude kan jag säga att det inte vore för maten i alla fall! Mer roligt än gott skulle jag säga. John fick verkligen in en fullträff när han provade Gefilte fish. Kylskåpskall fiskfärs fylld i sitt eget skin och srverat i gele! Det låter väl mumsigt?
Dag två tog vi oss upp tidigt och åkte till saltgruva Wieliczka. Otroligt fascinerande tur på tre timmar som började med att knalla ned 54 vångingar för en liten trätrappa. På dessa tre timar hann man tydligen se strax under 1% av gruvan. I övrigt hann vi se Wawel castle och Auswitz-Birkenau (som får ett eget inlägg). Känner att inlägget redan blir långt så får bli en liten allmän samanfattning bara. En riktigt bra resa helt enkelt, men det bästa resesällskapet.

Är jag tillbaka?

Jag vet inte än. Sedan mitt senaste inlägg i maj har jag lidit av en otrolig skrivkramp. Samtidigt som jag har haft mer än någonsin att skriva om. Jag har inte ens kunnat skriva saker till studions hemsida eller mail, något som annars brukar i princip hoppa ur fingrarna av sig själv. Så detta blir ett litet test. Ett test om jag är igång igen. Dock vet jag ju att jag åker till Gotland om någon vecka...och då kommer ju drinkar prioriteras mer är bloggen kan jag ju lugt säga!

Kalas kalas

(Skyller den blurriga bilden på vinet)
Riktigt lyckat kalas på cirkus igår! Sandra kom över innan med några vänner. Hjälpte henne och några av dom med lite sminkoch hår. Syster fick riktigt hårt sotade ögon och löshår med lockar. Skitsnyggt! Själv fick jag brottas lite med mitt hår efter att ha sovit med tvinnat hår och nålar, men till slut kom vi överens. Väl nere på cirkus blev det champagne och plateuer med lite smått och gott. Många bra tal (inklusive mitt eget...haha) och massa fina presenter. Sandra och Tim kan vara mycket nöjda med festen, precis som vi gäster var. Hoppas alla fick sig en skön välbehövlig sovmorgon idag. Själv gick jag upp och körde pappas bil till jobbet idag.

Systeryster 30 år

Idag är det kalas för lilla storasyster! Tänka sig alltså...30 bast. Tur att man har 6 år kvar! Fan så snygga vi var, jag var en riktig poser redan då.

Pelle plutten

R.I.P. lilla Pelle skrutt. Det kommer bli tomt utan dig i solen.

Vår bästa tid är nu

Lame rubrik, jag vet. Men det är fan sant. Precis nu när det är så sjukt varmt och härligt väder, grönt och blommor överallt...och framför allt- hela sommaren ligger framför dig! Fick lite panik igår när jag gick hem från jobbet, lite sommarstress helt enkelt. Så jag fick med mig Elin, Ronja och Igge ut på lite gräsmatteslapp i solen. Jävlar var skönt det var. Vi satt ute till klockan blev 20 och inte en vindpust kom och störde oss. Nej jävlar vad jag ska njuta av vädret under min kommande ledighet i morgon! (Hemsk bild på mig i jobbskjortan, men känslan är rätt)

Alfons och panikplanneraren

Bjuder på en sjukt gammal men rolig bild till detta inlägg. Jag och min syster är väldigt olika när det gäller vissa saker, inte bara till utseéndet. Till exempel ska jag börja kalla henne för Alfons! För jag har sällan hört uttrycket "jag ska bara" mer än jag hör det från henne. Hon kan säga "jag ska bara rida en sväng" även om hon ska vara på en fest i Västerås 1,5 timmar senare. "Rida en sväng" betyder dessutom nästan alltid en biltur fram och tillbaka till Enköping, borstande av tre hästar samt att rida ut på minst en av dem. Skulle jag ha 1,5 h kvar till en fest skulle jag vara orolig att inte hinna fixa håret...haha. Detta sjukliga planneringsbehovet jag tidigare har haft försöker jag dock att släppa mer och mer. Någon som började få loss mig ur det var faktiskt Krille. Sen skulle hon ta och sticka till London och lämna min planeringsmani. Så nu sitter jag här med tre resor planerade i sommar. Dock ska jag kämpa så mycket jag bara kan för att vara spontan den här sommaren och försöka hitta på så mycket som möjligt. Inte säga nej bara för att "jag inte hade tänkt det" innan. Någon som också behöver en dos av denna medicin är Elin Parment! Nu drar vi igång den här utmaningen babe.