I morse kom jag hem från Gotland och åkte direkt till Enköping för att ta farväl av världens snällaste gotlandsruss som trampat vid min sida sen jag var 8 år. Att onda saker händer när jag är på semester är ingenting nytt. Liksaså var det med vår fina Nibbe och farmor Inga. Intrycken från en fantastisk vecka blandas med sorg och saknad över någon som försvinner bort på ett ögonblick. Den här lilla killen trodde vi hade 10 bra år till. Som vanligt frågar jag mig varför man inte lägger mer tid på det som betyder något på riktigt. Varför man tycker att man aldrig har tid fast man egentligen borde ha all tid i världen. Nej, kärlek till dig lilla häst hade jag så det räckte och blev över- det har jag fortfarande. Men min tid vet jag inte vad jag gör med. Hoppas du aldrig mer behöver ha ont.